A, som i Annan tid, Annan plats, Annorlunda är jag det jag är början på förändring slutet på ingenting är jag inget alls för någon någonstans är A något bra att ha

Man borde kunna säga, att långt vi kommit har, vad gäller skriverier, på papper och på blad. Förr var det inte roligt, när på papyrus fel vi skrev, att kasta hela arket, ja så var det ju med det. Idag så är det annat, inga ark vi slänga bort, när vi på elektronisk väg, skapar, kort och gott.

“Slappna av” , försökte du lite försiktigt, ” så går det kanske lite lättare.” “Jag försöker ju”, tänkte jag tyst för mig själv. Senaste gången vi träffades hade det inte fungerat alls. Jag hade ursäktat mig genom att skylla på alltför få kräftor samt överkonsumtion av nubbe. När klockan hade närmat sig midnatt hade min kropp varit oredlig och bångstyrig. Ett faktum som du argt hade konstaterat genom ett snäsigt: “du kan ju ingen som helst styrning, nu tar jag över”. När vi nu försökte på nytt v

Med ett ryck vaknar jag till, var det väckarklockan som ringde? Nej, tydligen inte, det är väldigt tyst omkring mig. Inte ens suset från bilarna på gatan hörs, vad ÄR klockan egentligen? Jag sträcker mig efter väckarklockan och tänder den inbyggda belysningen. KVART ÖVER FYRA! Inte undra på att det är så mörk här. Två timmar tills klockan ringer revelj, lika bra att somna om? ? kvart i fem ? kan inte somna, rullar över på vänstra sidan med förhoppningen om en snabb insomning, Puffar till dunkudd

Det öppna fönster slog oregelbundet mot den omålade och lätt slitna karmen. Utanför, i mörkret, svepte en kall och genomträngande decembervind fram genom landskapet. Nordanvinden bar spår av snöflingor, ett tecken om något på att vintern snart skulle vara här. “Men det blir ljusare då. Med snö på marken”, tänkte mannen som satt i fåtöljen vid fönstret. “Och en jul utan snö är ju som en make utan maka”, tanken gjorde honom ledsen. Det var tredje året nu, tredje julen som han skulle fira ensam. “E

Lite nyvaket står mannen och betraktar gryningen som långsamt kämpar sig upp över bergskanten. Virvlande flingor av snö reflekterar motvilligt dagens första solstrålar. Med dödslik ångest söker de skydd i skuggornas land. Han räds inte solen – tvärtom. På en gren högt uppe i trädet sitter en koltrast. Orörlig – tålmodigt väntande – längtande, i tystnad. Mannen går tillbaka till sin parkbänk, han fyller med van hand sina bägge påsar. “God morgon Sofia”, säger han med en lätt bugning mot kyrkan so

Det var med sorg i stegen hon lämnade huset. Grusgången framför henne hade inte rensats på länge, det kunde hon se. Hon hukade sig ned och började rycka upp små tuvor av ogräs. Hon hoppades innerligt att känslan inte skulle försvinna. Han hade vridit sig krampaktigt i stolen. Allteftersom högen med avslitet hår hade växt på golvet bredvid honom, hade de dämpade skriken ebbat ut. Munkavlen hade haft avsedd verkan. Hon hade känt sig stark, ofantligt stark. Hon hade lyckats överraska honom i köket,

Public date: 2010/12/17 - CF Oderth: Composer (Main)

Public date: 2010/12/17 - CF Oderth: Composer (Main)

Public date: 2010/12/17 - CF Oderth: Composer (Main)

Public date: 2010/12/17 - CF Oderth: Composer (Main)