Basebollträ i näven Ut på rövarstråt Banka vett i drägget Som i staden bor Trött på svinerier Spyor och urin Inbrott itu bilen Alltför ofta sker Hatar dessa nollor Våldtäkter begås På människor och saker Ingen ro vi får Vill er inget illa Vill er bara väl Banka – banka – banka Banka er ihjäl

Fåfängans fyrverkeri i deras hjärtan, bryter tristessens malande vals I syndens sköte neonets Shangri-la, bottenlös träskmark drömmar i kras Elaka tungor svarta som natt, sprider för vinden lögner och skratt Tre döda månar vid drömmens slut, en kvinna av makt ur mörkret träder ut.

Blöta tändstickor mot ett utnött plån gnistor saknas att tända mitt bål torrt som fnöske djupt inuti lättantändlig yta om du väl kommer till kyla på huden på djupet tränger in tina mig långsamt med tändaren din låt lågorna slicka min kropp ut och in när hjärtat väl tinat först då blir jag din skynda nu min kära kom hit min pyroman månens ljus oss leda låt oss brinna – kort

Framtiden är en brunn där vi kastar kopparmynten önskar sen en gåva som aldrig dyker upp Framtiden är en lampa vi gnider hela natten önskande så innerligt se anden komma ut Framtiden är en gumma som tittar i kristallen berättar sen en saga som inte alls blir sann Framtiden är tiden vi hoppas snart ska komma för allting blir då bättre allt vi lovat blir då gjort Framtiden är okänd mark med gissningar och gåtor planera livet efter det men lev bara här – och nu

Bakom armerat glas sitter jag funderar på om något är bra med livet som jag lever här nu jämför detta med livet från förr Kylskåpet ekar av möglig rest pickels, medvurst, ost kryper runt risgrynsgröttuben från julen ifjol delar ett plan med senap från slott Frysens lådor döljer den mat som köptes på rea utifall att de vänner vi hade, de finns kanske kvar, ska komma på middag en dag som idag I skinande prakt de ståtar på rad konserver i mängder sen du for finns allt kvar?

Med annonser på nätet i tidningar likaså söks människor med humor, kompetens och levnadsmod. Med ribban upp i himlen sökes själsfrände med ro ta livet som det kommer, på landet bygges bo. Romantisk när det passar, ärlig så det förslår för krogtrötta mamman som ensam med barnen bor. De människor som letar men inte hittar nåt, hur löser dom dilemmat att hitta någon sort. De som bara läser men inget skickar in, annonserna från dessa hur tänker man sig dem: ‘lönnfet gubbe på 30 år uttråkad, tap

En pilsk liten tomte från Backa till skogs gick med yxa och hacka jobbade hårt hela dagen kände suget i magen skyndade hem till te och dubbelmacka

Börskurvan på min skärm, går upp ett tag sen ned stiger raskt ej stabil – volatil Ström i vägguttaget, ger lyktan kraft kyler min mat rusar in till höger ut till vänster – växlar På gården utanför, höst som stormar vårens grönska sommarsnuva vinterfrid – årstid I sinnets kastell, morgonglädje vaknar mörkerdyker djupt simmar sakta upp vilket liv – manodepressiv?

Vid skogens bryn där rådjur betar invid ett hus med vita knutar en kvinnokropp bärs bort Mot skogens djup allt längre in bärs kroppen fram av tvenne män med täckelse av filt På bergets topp en mansgestalt med armar upp mot sotsvart natt åkallande en högre makt Med röst av sorg till vindens sång om själens frid en önskan om det gjorda nu ogjort Av vind blev storm allt ljus försvann när kroppen upp på bålet las att offras denna natt Men maktens hand av kraftigt slag för blixt och dunder straf

Modets blod i flaska grön en hela själv i strupen ned Sorger glöms och minnen plockas till ytan upp där sinnen blottas I sorgens glas, jag tittar ned glömmer allt – aldrig mer, livets sista glödande extas

Väggar så vita kritvita Blod, bara lite blod inte så farligt - bara ytliga sår Saknaden, Lockelsen, Skratten - dog Hatet, Smutsen, Sveket - log Dö - snälla, dö

Jag målar en tavla vareviga dag, ett ramverk av tankar att bli som det ska Jag hugger ur berget en skapelse fram, den liknar dock aldrig den tanke som fanns När mörkret har fallit och dagen tar slut, bränns tavlan i lågor av stenstod blir grus

Vill du bli den som tar min hand en dag följer med mig dit jag vill vara där solen lyser klart och gröna ängars golv lockar barfotade barn emot hav där ska vi dyka ned ifrån klippans häll kylda kroppar i djupsvarta vatten ytan tinas upp när solen smeker oss på strandens sand i väntan på natten

Luften runt omkring oss andas in andas ut var nyss hos någon annan var det du var det du som gav mig luft att andas syresätta blomma ut likt drömmarna inom oss ta ej slut ta ej slut

En förnimmelse av rörelse mitt inne oscillerande vingar i vibrerande kropp Längs ryggen någon gråter tyst för nära inpå livet ett leende så varmt Tar kraft och läppar delas lätt önskar fjäril komma där grodor hoppar ut

Kudden doftar svagt av svarta vinbär du låg här nyss besvarade ömt min kyss En liten nypa salt gav tanken virvel ovisshet i lugnet en nödutgång för dig Frågor att besvara var det sanningen som sades igår före kudden fick din doft — av svarta vinbär

Röd är duken på staffliet morbida tanken målar blod Röda droppar mitt på golvet torkar långsamt bildar spår Röda fingrar bär jag med mig tvång att tvätta går ej bort Röda fläckar på ditt lakan grusar hoppet om ett barn

Jag är ett litet träd på ett hygge stort och öde långt från stora gläntan där gran och fura bor Jag längtar aldrig dit där fröet blev till buske en gång för länge sedan drogs rötterna upp för gott Våra stigar möts mer sällan med åren som passerar ni känner bara barken på trädet som ni sått Om våren då löven spricker och Kristus flyger hemåt då skakas även hygget om av träd på besök – igen

Du söker jag letar i nätets rike så ansiktslösa vi söker med lykta bakom skärmar under rast allt närmare var dag allt närmare vårt mål allt närmare vi två

Står stilla blixt stilla golvet gungar långsamt Sitter ned tillbakalutad soffan gungar långsamt Ligger ned platt på ryggen sängen gungar långsamt