Hur låter dikten i ditt huvud när du skriver – skapar stort Din röst Din tanke Ord på papper – dialektalt Saknar ljuden Saknar röster Undrar ofta – talar högt Låter dikten i ditt huvud som jag hör den – uti mitt

Jag vill slå in mina tankar i ett litet vitt paket slå röda band omkring det skalda ord – nåt tänkvärt Jag vill ge dig det paketet se ljuset tändas i dina ögon lika gröna som granen – i vårt hem Jag vill se dig utan tvekan slita upp och riva bort skalet som nu döljer mina tankar – om dig Jag vill se dig lysa upp ta tankarna till ditt hjärta tacka mig inte ge mig hellre ett paket – med dina tankar

Att köpa ytlig glädje på varuhus – i bod Hemligheter blandas med rena önskemål Fyllda till bredden de kånkas sen omkring av döttrar och mödrar av fäder – likaväl När festen sen är över och glädjen mattats ut Den kastas ned bland andra påsens liv – är slut Ponera kort julhandel om påsen inte fanns hur skulle detta te sig klarar vi det alls De människor som bor i samhällets periferi Även dessa påsen nyttjar att bära omkring – sitt liv

Två jättar gick att mötas Med flaggor högt på stång Den ene ville mycket Den andre likaså Det slutade med ett kaos Vi aldrig sett förut Orsaken till detta Var språkens olikhet

Pappas röda fyllesnok likt Rudolfs lena mule lyser där i mörkret kallt en fyr – på stormig strand Juleljus på öppen spis ett värmeljus för sinnet värmer mer än kropparna vars tid fördrivs av TV Vit är snö snö så kall i vårt hus smälter inget En gran så grön bär tomtar upp allt högre för vart år En mor – ett år En tomtes sår jag lider under tystnad Ett under vi nu fira ska en krubba – barn däri vi gör det kanske nästa år för tron ej är den bästa

Hans lemmar var trötta. Hans blick diffus. Golvet var kylig. Ska det aldrig ta slut? Öronens ringningar. Hetsiga skrik. Går de aldrig över? Kan det aldrig ta slut? Tio. Nio. Åtta. Sju. Sex. Fem. Fyra. Tre. Två. Ett. Ut. Han tackade sin gud att matchen nu var slut.

Med insikt kommer sötma, en belöning väntar mig. När denna uppenbarats, så spricker himmelen, glöden kommer åter, och jag, jag föds igen.

Skrivandet renar, sätter tankar på pränt förenklar analysen av sådant som hänt Skrivandet helar den del av min kropp vars yttre bär hårväxt terapi för min knopp Skrivandet vänder insidan utåt ger nya vinklar av saker och ting Skrivandet blottar de innersta tankar så självutlämnande om något som dog Skrivandet skapar det nya i livet, experimentet har börjat att leka med ord Skrivandet väg är kurvig och knixig en vandring på barnsben, vingligt – ger ej upp

Är glädje en sjukdom vars bot vi bör sakna, ett smittsamt tillstånd med virus av stål Är skrattet beviset att sjukdomen smittar när vänner omkring dig rullar runt på ditt golv Den glädje jag kände mot livet som svek mig finns nu inte längre immun blev jag nog Så kom då min kära bli min hjältinna smitta mig genast kom smitta mig nu.

Basebollträ i näven Ut på rövarstråt Banka vett i drägget Som i staden bor Trött på svinerier Spyor och urin Inbrott itu bilen Alltför ofta sker Hatar dessa nollor Våldtäkter begås På människor och saker Ingen ro vi får Vill er inget illa Vill er bara väl Banka – banka – banka Banka er ihjäl

Fåfängans fyrverkeri i deras hjärtan, bryter tristessens malande vals I syndens sköte neonets Shangri-la, bottenlös träskmark drömmar i kras Elaka tungor svarta som natt, sprider för vinden lögner och skratt Tre döda månar vid drömmens slut, en kvinna av makt ur mörkret träder ut.

Blöta tändstickor mot ett utnött plån gnistor saknas att tända mitt bål torrt som fnöske djupt inuti lättantändlig yta om du väl kommer till kyla på huden på djupet tränger in tina mig långsamt med tändaren din låt lågorna slicka min kropp ut och in när hjärtat väl tinat först då blir jag din skynda nu min kära kom hit min pyroman månens ljus oss leda låt oss brinna – kort

Framtiden är en brunn där vi kastar kopparmynten önskar sen en gåva som aldrig dyker upp Framtiden är en lampa vi gnider hela natten önskande så innerligt se anden komma ut Framtiden är en gumma som tittar i kristallen berättar sen en saga som inte alls blir sann Framtiden är tiden vi hoppas snart ska komma för allting blir då bättre allt vi lovat blir då gjort Framtiden är okänd mark med gissningar och gåtor planera livet efter det men lev bara här – och nu

Bakom armerat glas sitter jag funderar på om något är bra med livet som jag lever här nu jämför detta med livet från förr Kylskåpet ekar av möglig rest pickels, medvurst, ost kryper runt risgrynsgröttuben från julen ifjol delar ett plan med senap från slott Frysens lådor döljer den mat som köptes på rea utifall att de vänner vi hade, de finns kanske kvar, ska komma på middag en dag som idag I skinande prakt de ståtar på rad konserver i mängder sen du for finns allt kvar?

Med annonser på nätet i tidningar likaså söks människor med humor, kompetens och levnadsmod. Med ribban upp i himlen sökes själsfrände med ro ta livet som det kommer, på landet bygges bo. Romantisk när det passar, ärlig så det förslår för krogtrötta mamman som ensam med barnen bor. De människor som letar men inte hittar nåt, hur löser dom dilemmat att hitta någon sort. De som bara läser men inget skickar in, annonserna från dessa hur tänker man sig dem: ‘lönnfet gubbe på 30 år uttråkad, tap

En pilsk liten tomte från Backa till skogs gick med yxa och hacka jobbade hårt hela dagen kände suget i magen skyndade hem till te och dubbelmacka

Börskurvan på min skärm, går upp ett tag sen ned stiger raskt ej stabil – volatil Ström i vägguttaget, ger lyktan kraft kyler min mat rusar in till höger ut till vänster – växlar På gården utanför, höst som stormar vårens grönska sommarsnuva vinterfrid – årstid I sinnets kastell, morgonglädje vaknar mörkerdyker djupt simmar sakta upp vilket liv – manodepressiv?

Vid skogens bryn där rådjur betar invid ett hus med vita knutar en kvinnokropp bärs bort Mot skogens djup allt längre in bärs kroppen fram av tvenne män med täckelse av filt På bergets topp en mansgestalt med armar upp mot sotsvart natt åkallande en högre makt Med röst av sorg till vindens sång om själens frid en önskan om det gjorda nu ogjort Av vind blev storm allt ljus försvann när kroppen upp på bålet las att offras denna natt Men maktens hand av kraftigt slag för blixt och dunder straf

Modets blod i flaska grön en hela själv i strupen ned Sorger glöms och minnen plockas till ytan upp där sinnen blottas I sorgens glas, jag tittar ned glömmer allt – aldrig mer, livets sista glödande extas

Väggar så vita kritvita Blod, bara lite blod inte så farligt - bara ytliga sår Saknaden, Lockelsen, Skratten - dog Hatet, Smutsen, Sveket - log Dö - snälla, dö