Jag vandrar längs stigen. Ensam. Vinden emot mig, regnet uppå mig, driven av längtan. Bara uppförsbacke. Hela tiden uppförsbacke. Lera. Svett. Lera. Hoppet lever. Glänta i björkskog, solstrålar värmer. Vilar, vilar en sista vila. Ser vägskälet, betänker vägvalen. Ångrar allt, ångrar inget. Vågar inte välja, vänder om.

Med glädjefyllda tårar, tar jag farväl av dig. Glömmer aldrig stunden, när jag fick nys om dig. Det var en extra visning, jag fick första tjing. Jag kunde inte motstå, fast buden gick i skyn. De två som före mig, här huserade hos dig. Fick för sig att du inte, inte riktigt räckte till. Tror inte att dom riktigt, förstod din egenhet. För att du är din egen, det är nått jag vet. Tillsammans har vi tittat, sett världen runtomkring. Ändras till nått bättre, till priset av ett ting. Att gatan långt

En flaska Pino Nero, vars röda blod föder dig, står tom framför mig, Du är nära nu, det känner jag tydligt. Stannar du länge den här gången? Varför dyker du alltid upp när jag inte orkar hålla emot? Du är mig övermäktig när mörkret fallit, med regnet på fönsterblecket och höstlöven vinande bland urdruckna buteljer. Vilka tankar ska du plantera i mig denna gången? Lika snabbt som du dök upp, försvinner du bort i natten, utan tanke på vad du lämnar kvar. En tom ung man, vars enda önskan är att d

Det var en ynka fråga, som ställd per telefon. Tog udden av den kärlek, jag trott på, gång på gång. Jag hade velat se dig, förklara rakt på sak. Förklara hur jag tänkte, hur jag trodde, hur jag bad, Att dela med dig livet, i solsken och i regn. Det var min högsta önskan, och det är det faktiskt än. Nu blir vi bara vänner, och fortsätter som förr? Jag kan ju bara hoppas, och önska mig igen, Att du i svåra stunder, minns mig som en vän. En vän som finns runt hörnet, och som väntar på kärleken.

Spegeln på väggen, i spillror. Mitt blod och mitt damm, i förening. Blodet värmer lätt min kropp, varför värmde det inte mitt inre? Sju års olycka? OCH? Min väntan blir kortare än så.

En rik liten yngling från Kransen, efter dyra shots tappat sansen. Han sa det vore ju bra, att en kvinna få ta, istället för missen på svansen.

I skuggan, däri mörkret hon sitter, å så fin. Med pojklook, utan öga jag ser hon, hon ser mig. Vad tänker hon på, måntro, att vi två kul ska ha. eller längtar hon djupt därinne att pendeln, hem få ta. Med rådjursögon så fina, hon tittar djupt på mig, vad kan du vilja veta om lilla, lilla mig. Är du själsfrände måntro, har vi kanske träffats förr. Så om du vill mig något, så kom och krama mig. Efter många tunga dagar, du färgade mitt liv. Så lite som behövdes, när allting kommer omkring. Jag ho

Min mun den värker, ack så skönt. En nubbe, röd, av okänd sort. Den sveptes hel, en tår då rann. Längs kinden ner, men glad jag var. Att ute nu, jag ännu var.

Jag täljer på ett vedträ, men kommer ingen vart. Jag finner inga verktyg, i väskan min så platt. Mina fingrar stångas blodiga, mot träets grova bark. Så kommer mina vänner, och tänder hopp om att, med svans på fog, en såg så bra. Det lilla korta trädet, en annan form ska få. Att formas till ett verk, av ett konstigare slag.

Sommarregn så ljuvligt, har lämnat oss i sorg. Vita flingor singla ned, mot stadens kalla torg. Samma sak, det är förståss, men kanske svårt att tro. När kylan styr vårt klädesval, från benlös till ytterrock.

Med fackla gul och flammande, vid vägens gren du stod. En mörk och ljum novemberkväll, jag minns den som igår. Du lyste upp min mörka stig, likt ingen annan förr. Din blick sa kom, du ledde mig, passionens hand jag tog. Längs boulevard d’amour vi gick, en smal och krokig stig. Två liv på drift, i nattens hets, på vift, utan ett mål. Två själar möts, en natt förgås, ett hopp ånyo föds. I facklans sken, på starka ben, åter på livets väg få gå.

Jag betraktar dig. Du ser ned på mig. Förakt i mina tankar, ånger i min själ. Is i dina ögon, uppkom sent igår. Iris märkt av döden, för livets låga dog. Hata vill jag inte. Hata kan jag ej. Hata dig i spegeln. Hata själva mig.

Kärlek är en lätt beröring, en öm smekning i arla morgonstund. Kärlek är två hjärtan som öppnas, på klippor vid havet en sval och fläktande dag. Kärlek är ett språk  som viskas, bland björkar och bäckar en stilla och porlande kväll. Kärlek är en förnimmelse av hopp, ett ynka ljus i mörkret en vindstilla natt. Kärlek är ett sinnligt väsen, ej menat för mig vid dagens slut – farväl

Att resa ifrån mörkt till ljust, tre stigar finns till buds. Tre stigar där mitt mål är rus, ett rus som skapar ljus. Den första ger mig svett på rygg, på cykel jag rider fram. Rider dock mot ingenstans, likt katten spinner jag lös. Den andra ger mig värk uti, mitt huvud finns ej kvar. Dagen efter, kvällen före, Jin och Jang – har jämnats ut. Den tredje hjälper likaså, att ljuset tända på. Men kärlekens mysterium är, den svåraste att förstå. Man kan ju då ponera, vad månde hända om. Det tre

På livets snabbköp fördriver jag min dag. Letar på hyllorna efter sånt som jag vill ha. Gårdagens kärlek, med grönmöglig kant, blandas med passioner från okänt land. Jag går bland många andra, de söker liksom jag, extrapriser lockar, fjärran bäst-före-dag. Livslust på burk – ta tre, betala för två. En lastpall full -köper jag nog då. Ge mig sen ett djupfryst hjärta, att långsamt tina upp. Skynda långsamt – enligt receptet, annars kan det bli skämt.

Kom min kära – ta min hand låt bindeln täcka dina ögon. Den stig vi går, jag kan den väl, frukta ej mörkret – det omfamnande. Kom min kära – ta min hand glöm sorgen inombords. En tröstens ängel, vid din sida, kysser din kind – så len. Kom min kära – ta min hand jag för dig till vårt mål. I månens sken, till syrsors sång, jag bjuda dig till bords.

jag växer med åren med såren tidens tand – så vass gnager sig in mot märg – mot ben tills Döden ropa mitt namn

Med tankar så dystra, ett sinne så mörkt, ett släktdrag måhända, jag har ingen röst. Det enda som räds mig, som avslöja kan, mitt innersta väsen, en läcka minsann. Ett hål i mitt huvud, jag vill det ej ha, min kalufs byter skepnad, till svart – inge bra

- Pappa, pappa!!!! - Ja vad vill du min son? - Kan jag få en såg i julklapp? - En såg? Vad ska du med en såg till? - Såga! - Jo det förstår jag, men vad ska du såga? - Han! - Han? Du kan väl inte såga Någon! - Jo, för han sågade mig först - Men det ger ju inte dig rätt att ge igen med samma mynt - Jag vill inte ge han pengar, jag vill såga han! - Föresten är du för liten för att få använda en såg själv? - Nähä, fröken tycker jag får såga! - Jaså? tycker fröken det. Jag tror jag ska

Mitt finporslin i skåpet, diskas av en gång per år. Oftast på en vårdag, när hoppets blomma gror. Med våren kommer hoppet, förändringarnas tid. Allt det tråkiga och gamla, glöm det – städa ur. Byt färg på interiören, tapetsera – måla om. Glöm allt gammalt groll, rensa ur – kasta bort. Glöm ej mänsklig närhet, kan uppstå på en buss, i tunnelbanans trängsel, tankar föds på nytt. Våga bryta regeln som hinder bygger upp. Vissla när du känner att vissla du vill Fila till exteriören våga prova på