Sommarregn så ljuvligt, har lämnat oss i sorg. Vita flingor singla ned, mot stadens kalla torg. Samma sak, det är förståss, men kanske svårt att tro. När kylan styr vårt klädesval, från benlös till ytterrock.

Med fackla gul och flammande, vid vägens gren du stod. En mörk och ljum novemberkväll, jag minns den som igår. Du lyste upp min mörka stig, likt ingen annan förr. Din blick sa kom, du ledde mig, passionens hand jag tog. Längs boulevard d’amour vi gick, en smal och krokig stig. Två liv på drift, i nattens hets, på vift, utan ett mål. Två själar möts, en natt förgås, ett hopp ånyo föds. I facklans sken, på starka ben, åter på livets väg få gå.

Jag betraktar dig. Du ser ned på mig. Förakt i mina tankar, ånger i min själ. Is i dina ögon, uppkom sent igår. Iris märkt av döden, för livets låga dog. Hata vill jag inte. Hata kan jag ej. Hata dig i spegeln. Hata själva mig.

Kärlek är en lätt beröring, en öm smekning i arla morgonstund. Kärlek är två hjärtan som öppnas, på klippor vid havet en sval och fläktande dag. Kärlek är ett språk  som viskas, bland björkar och bäckar en stilla och porlande kväll. Kärlek är en förnimmelse av hopp, ett ynka ljus i mörkret en vindstilla natt. Kärlek är ett sinnligt väsen, ej menat för mig vid dagens slut – farväl

Att resa ifrån mörkt till ljust, tre stigar finns till buds. Tre stigar där mitt mål är rus, ett rus som skapar ljus. Den första ger mig svett på rygg, på cykel jag rider fram. Rider dock mot ingenstans, likt katten spinner jag lös. Den andra ger mig värk uti, mitt huvud finns ej kvar. Dagen efter, kvällen före, Jin och Jang – har jämnats ut. Den tredje hjälper likaså, att ljuset tända på. Men kärlekens mysterium är, den svåraste att förstå. Man kan ju då ponera, vad månde hända om. Det tre

På livets snabbköp fördriver jag min dag. Letar på hyllorna efter sånt som jag vill ha. Gårdagens kärlek, med grönmöglig kant, blandas med passioner från okänt land. Jag går bland många andra, de söker liksom jag, extrapriser lockar, fjärran bäst-före-dag. Livslust på burk – ta tre, betala för två. En lastpall full -köper jag nog då. Ge mig sen ett djupfryst hjärta, att långsamt tina upp. Skynda långsamt – enligt receptet, annars kan det bli skämt.

Kom min kära – ta min hand låt bindeln täcka dina ögon. Den stig vi går, jag kan den väl, frukta ej mörkret – det omfamnande. Kom min kära – ta min hand glöm sorgen inombords. En tröstens ängel, vid din sida, kysser din kind – så len. Kom min kära – ta min hand jag för dig till vårt mål. I månens sken, till syrsors sång, jag bjuda dig till bords.

jag växer med åren med såren tidens tand – så vass gnager sig in mot märg – mot ben tills Döden ropa mitt namn

Med tankar så dystra, ett sinne så mörkt, ett släktdrag måhända, jag har ingen röst. Det enda som räds mig, som avslöja kan, mitt innersta väsen, en läcka minsann. Ett hål i mitt huvud, jag vill det ej ha, min kalufs byter skepnad, till svart – inge bra

- Pappa, pappa!!!! - Ja vad vill du min son? - Kan jag få en såg i julklapp? - En såg? Vad ska du med en såg till? - Såga! - Jo det förstår jag, men vad ska du såga? - Han! - Han? Du kan väl inte såga Någon! - Jo, för han sågade mig först - Men det ger ju inte dig rätt att ge igen med samma mynt - Jag vill inte ge han pengar, jag vill såga han! - Föresten är du för liten för att få använda en såg själv? - Nähä, fröken tycker jag får såga! - Jaså? tycker fröken det. Jag tror jag ska

Mitt finporslin i skåpet, diskas av en gång per år. Oftast på en vårdag, när hoppets blomma gror. Med våren kommer hoppet, förändringarnas tid. Allt det tråkiga och gamla, glöm det – städa ur. Byt färg på interiören, tapetsera – måla om. Glöm allt gammalt groll, rensa ur – kasta bort. Glöm ej mänsklig närhet, kan uppstå på en buss, i tunnelbanans trängsel, tankar föds på nytt. Våga bryta regeln som hinder bygger upp. Vissla när du känner att vissla du vill Fila till exteriören våga prova på

Hur låter dikten i ditt huvud när du skriver – skapar stort Din röst Din tanke Ord på papper – dialektalt Saknar ljuden Saknar röster Undrar ofta – talar högt Låter dikten i ditt huvud som jag hör den – uti mitt

Jag vill slå in mina tankar i ett litet vitt paket slå röda band omkring det skalda ord – nåt tänkvärt Jag vill ge dig det paketet se ljuset tändas i dina ögon lika gröna som granen – i vårt hem Jag vill se dig utan tvekan slita upp och riva bort skalet som nu döljer mina tankar – om dig Jag vill se dig lysa upp ta tankarna till ditt hjärta tacka mig inte ge mig hellre ett paket – med dina tankar

Att köpa ytlig glädje på varuhus – i bod Hemligheter blandas med rena önskemål Fyllda till bredden de kånkas sen omkring av döttrar och mödrar av fäder – likaväl När festen sen är över och glädjen mattats ut Den kastas ned bland andra påsens liv – är slut Ponera kort julhandel om påsen inte fanns hur skulle detta te sig klarar vi det alls De människor som bor i samhällets periferi Även dessa påsen nyttjar att bära omkring – sitt liv

Två jättar gick att mötas Med flaggor högt på stång Den ene ville mycket Den andre likaså Det slutade med ett kaos Vi aldrig sett förut Orsaken till detta Var språkens olikhet

Pappas röda fyllesnok likt Rudolfs lena mule lyser där i mörkret kallt en fyr – på stormig strand Juleljus på öppen spis ett värmeljus för sinnet värmer mer än kropparna vars tid fördrivs av TV Vit är snö snö så kall i vårt hus smälter inget En gran så grön bär tomtar upp allt högre för vart år En mor – ett år En tomtes sår jag lider under tystnad Ett under vi nu fira ska en krubba – barn däri vi gör det kanske nästa år för tron ej är den bästa

Hans lemmar var trötta. Hans blick diffus. Golvet var kylig. Ska det aldrig ta slut? Öronens ringningar. Hetsiga skrik. Går de aldrig över? Kan det aldrig ta slut? Tio. Nio. Åtta. Sju. Sex. Fem. Fyra. Tre. Två. Ett. Ut. Han tackade sin gud att matchen nu var slut.

Med insikt kommer sötma, en belöning väntar mig. När denna uppenbarats, så spricker himmelen, glöden kommer åter, och jag, jag föds igen.

Skrivandet renar, sätter tankar på pränt förenklar analysen av sådant som hänt Skrivandet helar den del av min kropp vars yttre bär hårväxt terapi för min knopp Skrivandet vänder insidan utåt ger nya vinklar av saker och ting Skrivandet blottar de innersta tankar så självutlämnande om något som dog Skrivandet skapar det nya i livet, experimentet har börjat att leka med ord Skrivandet väg är kurvig och knixig en vandring på barnsben, vingligt – ger ej upp

Är glädje en sjukdom vars bot vi bör sakna, ett smittsamt tillstånd med virus av stål Är skrattet beviset att sjukdomen smittar när vänner omkring dig rullar runt på ditt golv Den glädje jag kände mot livet som svek mig finns nu inte längre immun blev jag nog Så kom då min kära bli min hjältinna smitta mig genast kom smitta mig nu.